sidhuvud

Cornelias äventyr 19-20 oktober 2009!

LISA
STENE
BENNET
CAMILLA
LINDA
LINA
MADDE
GERARD
EMELY
BRITT
GÖRAN
IRENÉ
BENNY
NICKE
UBBE
JOHAN
YLVA
MORGAN
ROLAND
& JOCKE

(SOM BLEV DAGENS HJÄLTE)
+ ALLA FANTASTISKA HUNDAR
.

Det hela började med en lugn skogspromenad. Cornelia hade spårlinan på p.g.a. att hon gärna går på vilt. När jag ska ta bort en ormbunke från linan (jag släpper den en stund) får hon upp ett spår och försvinner som en raket (där drog hon med mitt ledarskap och allt... bye, bye matte - ska bara kolla det här... guuud vad det doftar gott i backen). Detta hände måndag den 19/10 kl 15.00.

Jag och Atlas rusade efter så fort som vi bara kunde men hon var spårlöst försvunnen och insåg då att det var omöjligt att hitta henne. Jag gick då hem till Tony och vi satte oss ner för att bestämma oss för hur vi skulle göra... kanske inte så sansat som det låter...

 

Nu började operation "hitta Cornelia". Camilla slänger sej i bilen och kommer med sin svägerska Linda och Dodger. Tony och Atlas går iväg för att försöka spåra Cornelia. Grannarna Irené och Benny hör talas om vad som hänt och ger sej också ut i skogen. Tonys bror Jocke kommer också och sluter upp. Vi sprider ut oss och söker tills mörkret gör det omöjligt att fortsätta till fots... då har vi även tappat bort Tony och Atlas. Herregud, och Tony som inte ens kan stava till lokalsinne, ska vi behöva leta efter dom också? Camilla och Linda blir, i detta fall, räddarna i nöden. Innan dom avslutar sökandet för kvällen åker dom bort mot Turinge och där vid golfbanan hittade dom en vilsen Tony med en trött Atlas...

 

Nu har vårat problem med en bortsprungen Cornelia hunnit sprida sej och detta händer...
Johan kastar sej i bilen och kommer över med en strålkastare som man kopplar till bilens cigaretttändaruttag.Tonys pappa Roland kommer och hjälper till med sökandet som nu övergått till att åka runt med bilarna.
Urban tar sin lastbil och lyfter på en fyrhjuling som han levererar vid dörren. Den kan användas vid fortsatt sökande. Detta sker kl 23.00.

Till slut inser vi att det inte finns annat att göra än att avbryta för natten.  

 

Då börjar dom mest ångestfyllda timmarna vi någonsin varit med om.

 

Telefonen går varm - snälla hjälp oss! Detta slutar med att vi morgonen efter inväntar en trupp bestående av: Gerard och Emely, Lisa och Stene, Bennet, Roland, Morgan, Camilla, Linda, Ylva, Nicke, Irene och Benny, Tony, Jocke, Britt & Göran, Ubbe och Johan (som jobbade på var sitt håll), samt ett gäng av duktiga spårhundar.

 

Kl 5.30 beger jag mej ut med bilen + strålkastaren i cigarettuttaget. Det kändes verkligen hopplöst då jag åkte på grusvägen mellan Turinge och Stångarö. Jag åkte en liten bit, stannade, ropade, lyssnade, åkte en liten bit, stannade, ropade, lyssnade...osv.

 

Kl 7.00 kontaktar jag Lina för första gången. Hon är polis och erfaren då det gäller sökande efter hund. Det var genom Emely och Gerard vi fick den kontakten. "Inga problem, jag och hundarna kommer" får jag till svar. Vilken härlig känsla det var.

Kl 8.00 på altanen läggs planerna upp. Här ska det bildas skallgångskedja... Morgan får ta täten...

Alla sliter som djur med endast två korta raster och en ork som börjar att tryta (mat hade jag inte haft möjlighet att förbereda så det är tur att det finns goda grannar och att Britt och Göran hade ryggsäcken packad med mackor).

Emely har nu kontaktat Madde som utan att tveka ställer upp och kommer med sina två hundar. Hon har tidigare varit med och hittat bortsprungna hundar. Så många härligt engagerade människor det finns.


Strax efter då Madde kommit ringer Ubbe och säger att han har hängt dit motorn och monterat ihop sitt miniflygplan och ber Tony att komma till Taxinge båtklubb för att lyfta och spana efter Cornelia ovanifrån. 30 minuter senare lyfter Tony och Ubbe med planet och tar sikte mot Sjöbacka. Samtidigt går sökgänget ut för att göra en sista attack innan mörkret faller (måste erkänna att jag då inte trodde att jag skulle få se min Cornelia mer). Jocke bestämmer sej för att ta med Grim och söka åt motsatt håll mot resten av gänget (kl är nu ca 16.00). Efter bara en halvtimme hittar Jocke vår "prinsessa" sittande fastsurrad med spårlinan runt ett antal träd. ÄNTLIGEN! En sten föll från allas hjärtan. Lyckan var fullständig i gruppen, idel jubel och skratt (blandat med tårar).

Tony och Ubbe cirkulerade fortfarande ovanför och hade svårt att uppfatta att sökandet var över. Men efter hysteriskt viftande och tjoande förstod dom att Cornelia var hittad. Då kunde dom vända hemåt (och det var Tony väldigt glad över då han hatar höga höjder).